Jag tror som sagt att jag har hittat lösningen, och det är det där med att jag inte tycker att det är lika kul längre när jag redan har lärt Eldir allt jag kan.

Så nu kommer min lösning, ett föl? Hur kul hade inte det varit då? Jag menar, det var ju praktiskt taget jag som red in Eldir och lärde honom alla olika gångarter och steg. Det skulle vara riktigt kul, det blir en utmaning och ni som känner mig så slutar jag inte förän det är perfekt i mina ögon!

Har hittat en liten sötnos på Island. Jag vet, det är inte det smartaste osv. Men kanske? Aight? Han är en silversvartsshäck med stjärnbläs och hans högra öga är isblått!!!! Lööövliiiiiiie!

Måste bara slänga in en bild på sötnosen innan jag fortsätter!

(på bilden är han kanske ett halv år-1år.)

Ska jag kanske slänga med lite fakta om vad kostnaderna skulle gå på om man skulle inportera en häst från island? Okey, Till och börja med så kostar ju hästen, men absolut inte lika mycket som i sveige, om bara fölet kostar 30.000 i sverige är kostnaden för bara ett föl på Island 10.000. Bra, du kan hitta världens finaste häst för pluttiplutti summan, men det är inte slut där dock, först innan dom åker över till sverige så vill vi nya ägare att dom ska vara friska osv, så vi måste göra en vet.undersökning på 2.000 kr. Nu är vi uppe i 12.000 Nu har vi kommit till den jobbiga delen. (och denhär vet jag inte helt säkert på vad det är för föl) Men för en fullvuxen häst så är flygresoinkostnaden imellan 20.000 - 22.000 kr. Kan dock vara mindre för ett föl, men vi räknar med 20.000, så då är vi uppe i 32 tusen, när fölet har kommit till sverige så har vi ägare 30 dagar på oss att byta information i passet, och det går på 400-500 kr. Då är vi uppe i 32.500 kr. Det kan ju bli massa skit på sidan om som tex. grimmor, täcke, matskål och nya borstar kanske. så lägg på minst 1-2.000 till. Men täcket behöver man inte köpa förän till sommaren, för det är då dom måste gå med täcke för att vänja sig vid dom nya krypen och så. Vilket kan leda till exem (50%) av fallen. Är det värt det? En del tycker det och en del inte. You decide!

Ser ni? Det dääär är min drömhäst!

Jag tror att dethär är just det som behövs för att jag ska få upp intresse igen, och nej, säg inte att jag inte kommer klara av det och så vidare, för hur tror du att alla stora islandshäst ägarna/uppfödarna/tävlarna har gjort då? Bara varit född med den här "såhär ska du träna ditt föl"-listan i huvudet eller? Nej, dom satt en gång där jag sitter nu, där dom har tröttnat lite på dom hästarna som redan kan allt, till att "tänk var magiskt att få träna och uppfostra mig egen!", För när man sitter här och tänker på hur det skulle vara och ha sin lilla bebis så tänker man "Jag kommer vara bäst, jag kommer ha bäst inlärningmetod och mitt föl kommer bli den bästa!" och med det citatet så lämnar jag det till er!

Skit, jag har blivit besatt.. IGEN!

Vi har varit och kollat på yttligare tre hästar idag, sökandes efter våran nya framtida familjemedlem. Vi träffade en lovande liten 5åring, som var lite blyg men hade ett lovande steg. Underbar att rida och bra och lungt temprament. Jag tror min mamma är kääär!  Imorgon blir det 4:ra hästar till som ska provridas, men känner jag min mamma rätt så kommer vi sluta med att vi har lilla Ketill (om det var så hans namn stavades) grimma i våran hand och hans fina steg springandes med Eldir i hagen.

Eldir: Är min nyvarande häst. En uuuunderbaaar liten fux, med tävlingssteg och mycket motor. Han gör aldrig en fluga förnära och är matte kär (självklaaaart!).

Måste bara få berätta om första gången vi såg lilla Eldir.

Han var inriden i tre månader (typ), sent kastrerad, men vääärldens gosse gris när man väl står på marken. Springer fram till oss när vi ropar i hagen och är alltid peppad till att gå ut och springa. Första gången jag och mamma kom till det stora stallet stod Eldir i en hage, han kom så snällt när vi hämtade honom. Han ställdes upp i stallgången av ägaren och gjordes i ordning för ridning. Inga problem syntes då. När ägaren sätter sig upp värkar han lite spänd, men hon börjar rida, han var väl som vilken nyinriden häst som hälst, lite halvdålig balans och ett nyinridet charmande steg. Hon kom skritande till oss i volten, - Det var mammas tur att rida. Hon satte sig upp och Eldir tog bak öronen, han såg stressad ut och spände sig. Ingen bra början. Efter mycket bockande och (försök) till stegrande så hoppade mamma av och kollade på mig med bekymmrad blick. Tillslut säger hon till sin dotter, som står där med sin ridhjälm i högsta hugg, "Emelie, ska du verkligen försöka rida honom?". Utan att äns tänka sig för (och jag som alltid lyssnar på mamma, speciellt när hon har tvivel och lite rädsla i rösten) och precis när hon säger det får jag den där känslan av att "nej mamma, det vill jag inte" säger istället skriker mina stämband "JA!", lika chockad var vi båda och hon frågade mig åter, "är du säker?". Vad skulle jag säga nu???? Jag vill inte rida en galen häst!! Men jag kan ju inte vika mig an nu när jag skrikit JA så att alla åskådare hörde det klart och tydligt. Jag tog av mot hästen. Klappade honom längst halsen och tog ett riält tag om manen och slängde mig upp.     - Vi blev till ett.. Det var bara jag och han där, vi har känt varandra i flera århundranden! - Det var dom tankarna och känslorna som dök upp och vi gleed över ridbanan utan några som hälst problem, det var perfekt! När jag äntligen kom tillbaka och ställde mig framför alla människor (som stod och kollade på) stod dom allihopa med hakan i backen, ägaren var så chockad att hon bara stod och skrattade. Men mamma var nog hur galet chockad som hälst, hur kunde hennes lilla dotter rida en galen (enligt henne) häst men inte hon?

Vi klickade verkligen, men tänk om jag hade sagt nej? och vägrat rida honom? usch.. HÄMSKA TANKE! Och mamma, varje gång hon träffar en ny människa så drar hon samma historia för alla, haha! Idag kan mamma rida Eldir utan problem, och han har blivit en riktigt fin och balanserad häst, till skillnad mot det lilla nerv vrak som vi köpte för några år sedan.

Men nu tyvärr har jag tappat intresset för att rida honom. Jag älskar honom, det är ju min första egna häst, men det känns som om jag har lärt honom allt jag kan, och därför kan jag inte prestera mer. Jag kan inte lära honom mer, utan då måste vi gå kurser, vilket inte kommer hända om jag känner min mamma rätt! Tråkigt men sant.

I nästa inlägg ska det ägnas åt att berätta om min lilla lösning ;)