Jag är inte söt - bara något jag har inbillat mig själv.

Jag är inte speciell - bara en i mängden.

Jag är inte smart - Allt går att fejka..

Jag är inte bra på något - inte något vettigt iallafall!

Jag kommer aldrig bli smal - även om jag ibland inte äter alls.

Jag är inte älskad - nu förstår jag ju varför...

Jag begärde aldrig att växa upp, jag vill fortfarande vara liten, då man gjorde saker utan att skämmas.

 När det värsta var när man tappade sin glass på marken. När pojkar var fjantiga/läskiga. När man verkligen trodde att mamma var en superhjälte som kunde skydda mig från allt ont. När den värsta smärtan var ett skrapsår på knät. När det läskigaste var monstret i garderoben. När man alltid blev runtburen. När pappa var den man ville gifta sig med när man blev stor. När en fredagskväll var en påse godis och en bio. När allting var roligt. När man inte behövde bry sig om sitt utseende för att man var gulligast med oborstat hår, trasiga kläder och hälst några matfläckar utspridda i ansiktet. När det bästa man visste var mammas kramar.

Nu är det värsta att se sig i spegeln. Nu är pojkar bara idioter. Nu vet jag att mamma inte kan skydda mig från allt ont. Nu är den värsta smärtan kärleken. Nu är det läskigaste att bli lämnad ensam. Nu bär man istället runt på all smärta. Nu vill man inte gifta sig alls. Nu är en fredagskväll ett kärleksspel och slutar med ett krossat hjärta. Nu ler man för att äns klara sig igenom dagen. Nu får man konstiga blickar på sig om man inte har smink på sig. Nu är mammas kramar kopplat med en flod av tårar och smärta.

I never wanted to grow up, i want to stay littlel.

Varför fuckar sig allting just nu? Just precis nu? Allt rasar samtidigt? Varför? Killen spelar ut mina känslor så att det skriker om det, tv:n har rasat, högtalarna till datan är spräckta, alla grejer i skolan försvinner och vikten blir inte bättre, det är säkert tusen grejer till som har fuckat totalt och jag bara sitter och väntar på att nästa grej ska komma och trycka ner mig ännu längre ner i skiten.

Men han är ju värst, fan, han får alla muskler i hela min kropp att dra ihop sig till en klump och sedan dampa sönder. Någon har fixat punka i mina saltvattenskanaler så dom bara rinner hela tiden, underläppen dampar djävul och allt är bara svart. Han har krossat den största delen i min svarta krossade verklighet som jag lever i, om man nu skulle kalla detta ett liv, jag går runt som en vandrande zombie, skrattar på befallning. Jag har märkt att ett leende kan dölja det mesta och om man pratar med någon och inte vill att sin smärta ska lysa igenom ska man bara fråga personen om frågor eller saker om den själv, för människan är såjävla egoistisk skapelse så när den får en fråga om sigsjälv bryr den inte sig om någon annan och lägger knappt märke till mig (i dehär fallet), toppen. För jag orkar inte få domdära "bästa-kramarna" av min mamma längre, jag orkar inte prata om honom med alla idioter som bara säger fel saker jämt, tex det dummaste jag hört idag var "Du kanske ska skita i honom" precis som om det var det änklaste en människa kan göra för någon man skulle kunna dö för. Eller när någon säger "du får gråta", Hur jävla korkad tror ni jag är? Jag gråter inte bland folk, jag har blivit uppfostrad så. Jag har en mamma som jag har sätt gråta en gång i hela mitt 18 åriga liv, trotts att jag vet att hon gråter oftare än så.

Jag är inte korkad, bara olyckligt kär.

Vill inte må såhär längre, fick känna lycka i en kväll sen försvann den lika sabbt. Om inte snabbare. Lek med mina känslor, gör det! FAN, du fuckar mitt liv totalt. Hur många gånger måste jag få höra att du är ledsen och ångrar att du lekte med mina känslor och att du utnyttja mig ? Ett förlåt räcker inte för att såren ska läka, bara du gör det. Jag vill älska dig vilkårslöst...

She can´t love you like i do.

You have to know that.

I don´t understand why you living me.

I don´t understand how without you i can´t breath..

please don´t leave me here,

i don´t understand why you can´t take me with you.

Varför ger du mig falska förhoppningar för? Du säger själv att du är dum som gav mig falska förhoppningar när du gör som du gör mot mig men sen avslutar du menigen med, "jag gillar dig inte på det sättet som du gillar mig, inte nu iallafall.." FUCK YOU, där gav du ju mig falska förhoppningar igen. PUCKO!

I hate that you make me love you..

Jag vet inte vad som händer längre.

Idag tog jag ett ADHD-piller av amanda. Hon sa att om man inte har ADHD så blir man motsattsen till lugn, allså speedad. Innan jag tog pillret kännes mitt liv kasst, jag var gråtfärdig och hade ingen konsentrationsförmåga eller orken till att jobba överhuvudtaget. Men en halvtimma efter jag tagit den så kännes mitt liv som om att var okej igen, i was back on the track. Ljuset i tunneln hade tagit över lixom. Jag hade inga ångestkänslor, gråten i halsen var borta, jag kunde konsentrera mig på skolan och jag var allment glad. Och det är en bra grej jämfört med igår, jag var ett nerv-vrak. Grät bara HAN kom upp på tal. Allt har skitit sig totalt. Jag orkade inte med allt.. Allt som handlar om mig nuförtiden går åt helvete. Allting brast när Elin nämnde att han var kär i Fatima, då brast verkligen hela min verklighet, allt mitt hopp försvann och jag såg bara svart.

I lördags var det fest hos Elin och jag ville ju dit för att HAN var där, han var världens gulligaste och kysste mig för första gången, HAN kysste MIG. Jag kunde inte bli lyckligare än vid den tidpunkten. och sen gjorde han det en gång till. Sen kramade han mig och smekte på mig hela tiden, han var verkligen allt jag drömt om just då. Men sen hände något, han drog, utan andledning. Enligt dom som har pratat med honom kände han sig pressad till sex (han är oskuld) och jag vet inte, han kanske trodde att jag bara utnyttja honom, bara lekte med hans känslor. Jag vet inte vad som är värst, att han tror att jag bara leker med honom och tänkte tvinga han till sex eller att det känns som om jag har förlorat honom föralltid.. Han kollar inte äns på mig längre i skolan, jag tycker verkligen om honom,det känns som han inte fattar de.

Jag skulle ALDRIG pressa honom till något han inte vill, jag skulle aldrig såra honom med vilja, jag vill bara ge honom all mig kärlek! Varför är dethär så svårt?

Jag börjar få tankarna om att han spelade med mina känslor, för det känns verkligen så. Fan! Sluta fucka mitt liv.

Jag vill ha tillbaka dig, förlåt förlåt förlåt om jag gjorde något, det var aldrig menat att bli såhär. Fan, ge mig en chans...

Jag vet att du aldrig kommer läsa dehär även om jag vill det, du svarar inte äns på msn eller liknade. Känns som du inte äns bryr dig om att lösa dehär. Jag vill det iallafall.

Tillbaka till ADHD tabletterna, dom har slutat värka nu. Nu är jag tillbaka i den djupa svarta kossade verkligheten som jag lever i. Där jag inte har något hopp kvar att leva på, där jag bara vill sätta mig i ett hörn och gråta tills det inte finns någon vätska kvar i kroppen överhuvudtaget.

Nu har jag hittat på en sallad som jag äääälsskaaaaaaaar, den är så grymt god, nyttig och hot!

Det ser förjävla äkligt ut. Men utsidan kan lura!

Innehåll:

Gurka

Sallad

Mini tomater (godast)

räkor

crem fresh med cilli smak

och keso med cilli och paprika smak

Mixa och njut!

Om du är en sån som älskar när det bränner på läpparna och bränner allra längst ner i halsen för att det är stark är detta skiiiiit gott! Ätit det i tre dagar i rad nu. Testa! Man blir dundermätt och det starka sätter igång fettförbränningen! UNDERBART!  

Nu är jag hemma ifrån norrtälje :)

Jag köpte två bh:ar och två solglasögon.

Även min nya nya taturing :)

wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiie!