mliizz

Alla inlägg den 8 februari 2011

Av Emelie Asp - 8 februari 2011 21:30

Jag vet inte vad som händer längre.


Idag tog jag ett ADHD-piller av amanda. Hon sa att om man inte har ADHD så blir man motsattsen till lugn, allså speedad. Innan jag tog pillret kännes mitt liv kasst, jag var gråtfärdig och hade ingen konsentrationsförmåga eller orken till att jobba överhuvudtaget. Men en halvtimma efter jag tagit den så kännes mitt liv som om att var okej igen, i was back on the track. Ljuset i tunneln hade tagit över lixom. Jag hade inga ångestkänslor, gråten i halsen var borta, jag kunde konsentrera mig på skolan och jag var allment glad. Och det är en bra grej jämfört med igår, jag var ett nerv-vrak. Grät bara HAN kom upp på tal. Allt har skitit sig totalt. Jag orkade inte med allt.. Allt som handlar om mig nuförtiden går åt helvete. Allting brast när Elin nämnde att han var kär i Fatima, då brast verkligen hela min verklighet, allt mitt hopp försvann och jag såg bara svart.


I lördags var det fest hos Elin och jag ville ju dit för att HAN var där, han var världens gulligaste och kysste mig för första gången, HAN kysste MIG. Jag kunde inte bli lyckligare än vid den tidpunkten. och sen gjorde han det en gång till. Sen kramade han mig och smekte på mig hela tiden, han var verkligen allt jag drömt om just då. Men sen hände något, han drog, utan andledning. Enligt dom som har pratat med honom kände han sig pressad till sex (han är oskuld) och jag vet inte, han kanske trodde att jag bara utnyttja honom, bara lekte med hans känslor. Jag vet inte vad som är värst, att han tror att jag bara leker med honom och tänkte tvinga han till sex eller att det känns som om jag har förlorat honom föralltid.. Han kollar inte äns på mig längre i skolan, jag tycker verkligen om honom,det känns som han inte fattar de.


Jag skulle ALDRIG pressa honom till något han inte vill, jag skulle aldrig såra honom med vilja, jag vill bara ge honom all mig kärlek! Varför är dethär så svårt?


Jag börjar få tankarna om att han spelade med mina känslor, för det känns verkligen så. Fan! Sluta fucka mitt liv.


Jag vill ha tillbaka dig, förlåt förlåt förlåt om jag gjorde något, det var aldrig menat att bli såhär. Fan, ge mig en chans...


Jag vet att du aldrig kommer läsa dehär även om jag vill det, du svarar inte äns på msn eller liknade. Känns som du inte äns bryr dig om att lösa dehär. Jag vill det iallafall.


Tillbaka till ADHD tabletterna, dom har slutat värka nu. Nu är jag tillbaka i den djupa svarta kossade verkligheten som jag lever i. Där jag inte har något hopp kvar att leva på, där jag bara vill sätta mig i ett hörn och gråta tills det inte finns någon vätska kvar i kroppen överhuvudtaget.

Av Emelie Asp - 8 februari 2011 17:40

Klickade mig in på Facebook och öppnade detta PM av min mamma.
Till min älskade dotter

"Än så länge har du mössa när jag säger att det är kallt och du trär din varma lilla hand i min när vi ska gå över gatan. Än så länge kan jag fläta ditt hår i tusen flätor och jag får blåsa på skrubbsåren och laga äggröra när du är sjuk. Än så länge får jag räkna sekunderna mellan åskan och blixten och lova att ovädret är på väg bort. Än så länge får jag välja dina kläder och läsa ”Loranga, Mazarin och Dartanjang” på kvällarna och jag får göra ballongdjur på dina födelsedagskalas fast varken hatten eller hunden blir riktigt lika fina som på bilden. Än så länge är du bara fem och min och jag kan rädda dig från nästan allt, och fast jag döpte dig till Isa (vilket jag såhär i värsta rim-ramse-åldern ber om ursäkt för) så kan jag åtminstone lära dig att retas tillbaka. Än så länge är jag den som vet bäst. Än så länge kan du lita på mig. Än så länge.

Om jag kunde skulle jag skydda dig från allt ont, vara din mamma, ditt penicillin, din livvakt, din konsult, din goda fe, din bästa vän, den som alltid lyssnar, den som alltid finns där. Men redan nu har det börjat, längtan, kärleken, livet, det där obegripligt orättvisa och hjärtskärande: Flickor som inte kan leka tre, snorungar som knuffas i rutschkanan, getingstick på stranden, vatten i öronen, önskningar som inte går i uppfyllelse, blåmärken, besvikelser och brustna hjärtan. Och snart får din fot inte längre plats i min handflata och bitar av dig kommer att sticka ut i kylan fast jag kramar så hårt jag kan och sen, vips bara, så är du sjutton år och fylld av sorg och hemligheter. Du kommer att låna mina kläder utan att fråga och tycka att jag är pinsam när jag dansar. Och jag kommer att undra om du verkligen äter ordentligt och är det inte lite för kallt för den där kjolen? Och du kommer att bli kär i finniga idioter som inte ringer fast de lovat och du kommer att sitta med sotiga nattögon på tunnelbanan på väg hem på midsommardagsmorgonen, med barr i håret, skrynkliga festkläder och hjärtat ihopknycklat i väskan. Du kommer att snatta läppglans på Åhléns och du kommer skolka från pianolektionerna och du kommer välja KTH fast jag så gärna vill att du ska bli serietecknare. Och du kommer vara ute hela nätterna med telefonen avstängd och när vi bråkar kommer du att skrika att jag inte fattar nåt, och jag kommer att skrika att så länge du bor under mitt tak så gör du som jag vill! och du kommer att svara att jamen , då flyttar jag väl då! och så kommer vi smälla i dörrar och gråta på varsitt rum och jag kommer egentligen vilja säga att jag visst förstår. Att jag har varit du en gång, och att du kommer att bli jag en dag. Och du kommer att åka långt långt bort från mig på klassresor och festivaler och aupairäventyr, och jag kommer inte att få svar på mina oroliga frågor och flera av dem kommer jag aldrig ens att ställa.

Men, du, älskling, jag kommer alltid vara din mamma. Jag kommer alltid att älska dig. Vem du än är, hur du än blir, vad du än gör. För jag har hållit din varma hand i min vid övergångsställena. Jag har blåst på dina skrubbsår och flätat ditt hår i tusen flätor. Jag har tröstat dig och jag har hittat på olika röster till alla dina gosedjur och jag har bevarat alla dina hemligheter, till och med dem du inte vet att jag känner till. Det enda jag vill är att du blir lycklig. Och att du aktar dig för eld och djupa vatten. Och att du aldrig aldrig springer bort från mig i den mörka natten.
Jag älskar dig mest i hela världen."
Puss
Mamma.

Presentation


Välkommen hit, jag är en tjej som bor just nu i hallstavik i min första lägenhet med mina två älsklingar justice och qiera som är två underbara chihuahuor. Jag tränar mig själv varje dag för att bli bättre på chihuahuarasen och här kommer ni få läsa om de

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards