Jag är inte söt - bara något jag har inbillat mig själv.

Jag är inte speciell - bara en i mängden.

Jag är inte smart - Allt går att fejka..

Jag är inte bra på något - inte något vettigt iallafall!

Jag kommer aldrig bli smal - även om jag ibland inte äter alls.

Jag är inte älskad - nu förstår jag ju varför...

Jag begärde aldrig att växa upp, jag vill fortfarande vara liten, då man gjorde saker utan att skämmas.

 När det värsta var när man tappade sin glass på marken. När pojkar var fjantiga/läskiga. När man verkligen trodde att mamma var en superhjälte som kunde skydda mig från allt ont. När den värsta smärtan var ett skrapsår på knät. När det läskigaste var monstret i garderoben. När man alltid blev runtburen. När pappa var den man ville gifta sig med när man blev stor. När en fredagskväll var en påse godis och en bio. När allting var roligt. När man inte behövde bry sig om sitt utseende för att man var gulligast med oborstat hår, trasiga kläder och hälst några matfläckar utspridda i ansiktet. När det bästa man visste var mammas kramar.

Nu är det värsta att se sig i spegeln. Nu är pojkar bara idioter. Nu vet jag att mamma inte kan skydda mig från allt ont. Nu är den värsta smärtan kärleken. Nu är det läskigaste att bli lämnad ensam. Nu bär man istället runt på all smärta. Nu vill man inte gifta sig alls. Nu är en fredagskväll ett kärleksspel och slutar med ett krossat hjärta. Nu ler man för att äns klara sig igenom dagen. Nu får man konstiga blickar på sig om man inte har smink på sig. Nu är mammas kramar kopplat med en flod av tårar och smärta.

I never wanted to grow up, i want to stay littlel.

Varför fuckar sig allting just nu? Just precis nu? Allt rasar samtidigt? Varför? Killen spelar ut mina känslor så att det skriker om det, tv:n har rasat, högtalarna till datan är spräckta, alla grejer i skolan försvinner och vikten blir inte bättre, det är säkert tusen grejer till som har fuckat totalt och jag bara sitter och väntar på att nästa grej ska komma och trycka ner mig ännu längre ner i skiten.

Men han är ju värst, fan, han får alla muskler i hela min kropp att dra ihop sig till en klump och sedan dampa sönder. Någon har fixat punka i mina saltvattenskanaler så dom bara rinner hela tiden, underläppen dampar djävul och allt är bara svart. Han har krossat den största delen i min svarta krossade verklighet som jag lever i, om man nu skulle kalla detta ett liv, jag går runt som en vandrande zombie, skrattar på befallning. Jag har märkt att ett leende kan dölja det mesta och om man pratar med någon och inte vill att sin smärta ska lysa igenom ska man bara fråga personen om frågor eller saker om den själv, för människan är såjävla egoistisk skapelse så när den får en fråga om sigsjälv bryr den inte sig om någon annan och lägger knappt märke till mig (i dehär fallet), toppen. För jag orkar inte få domdära "bästa-kramarna" av min mamma längre, jag orkar inte prata om honom med alla idioter som bara säger fel saker jämt, tex det dummaste jag hört idag var "Du kanske ska skita i honom" precis som om det var det änklaste en människa kan göra för någon man skulle kunna dö för. Eller när någon säger "du får gråta", Hur jävla korkad tror ni jag är? Jag gråter inte bland folk, jag har blivit uppfostrad så. Jag har en mamma som jag har sätt gråta en gång i hela mitt 18 åriga liv, trotts att jag vet att hon gråter oftare än så.

Jag är inte korkad, bara olyckligt kär.

Vill inte må såhär längre, fick känna lycka i en kväll sen försvann den lika sabbt. Om inte snabbare. Lek med mina känslor, gör det! FAN, du fuckar mitt liv totalt. Hur många gånger måste jag få höra att du är ledsen och ångrar att du lekte med mina känslor och att du utnyttja mig ? Ett förlåt räcker inte för att såren ska läka, bara du gör det. Jag vill älska dig vilkårslöst...

She can´t love you like i do.

You have to know that.

I don´t understand why you living me.

I don´t understand how without you i can´t breath..

please don´t leave me here,

i don´t understand why you can´t take me with you.

Varför ger du mig falska förhoppningar för? Du säger själv att du är dum som gav mig falska förhoppningar när du gör som du gör mot mig men sen avslutar du menigen med, "jag gillar dig inte på det sättet som du gillar mig, inte nu iallafall.." FUCK YOU, där gav du ju mig falska förhoppningar igen. PUCKO!

I hate that you make me love you..