Igår kom jag hem från en vecka hos Emma.  Det har varit helt underbart skönt! Men det var inte det jag skulle komma fram till. Såhär ligger det till, min mamma jobbar som IT-tekniker, vilket betyder att hon jobbar med att laga och hjälpa folk med sina datorer. Men ibland får hon åka på kurs och då får hon oftast en ny bärbar dator. Men förra gången hon var på kurs fick hon först en dator som hon började använda och kanske använde i cirkus en månad, sen fick hon en till exakt likadan, och då fick jag den gamla och johannes den nya (min lillebror). Det tyckte jag väl va ganska schyst, båda fick en var sin (dock så fick jag den använda, men den var ju bara använd en månad) men nu, så fick mamma en ny (ca ett år senare) EN NY bärbar, med cam och grejjer, och då tyckte jag att jag borde få den eftersom min har krashat och några knappar är borta och förra gången fick jag ju den gamla datan. Nu ser ni vart dehär leder va?

Hon hade ju redan pratat med min lillebror om att han skulle få den innan jag äns hade kommit hem, fast hans dator funkar och är hel, hon hade inte äns övervägt att jag kanske behöver den bättre, jag som faktist använder min dator till viktiga saker, som skolan osv. Neeej, men johannes hade ju faktist börjar ta med sig sin dator till skolan i en veckas tid, jag bah "EHM ja? Han pluggar ju iaf inte på den, det är ju ett som är säkert, han sitter ju och spelar på den så ofta han kan, jag lovar!" Plus att jag har ingen möjlighet att ta med min i skolan eftersom jag jobbar i en verkstad med svettsar osv. det skulle inte se så bra ut!

Visst faan är livet bra orättvist?

Det är nästan hennes fel att jag hatar min lillebror, det är hon som skapar avundsjukan och det är hennes fel för att hon favoritserar honom framför mig. Det är ju så synd om honom osv... KNAPPAST! Blir så jävla förbannad..

Jag vet att du försöker göra ditt bästa av allt. Men du lyckas inte alltid Mamma.