Direktlänk till inlägg 8 januari 2011
Skit, jag har blivit besatt.. IGEN!
Vi har varit och kollat på yttligare tre hästar idag, sökandes efter våran nya framtida familjemedlem. Vi träffade en lovande liten 5åring, som var lite blyg men hade ett lovande steg. Underbar att rida och bra och lungt temprament. Jag tror min mamma är kääär! Imorgon blir det 4:ra hästar till som ska provridas, men känner jag min mamma rätt så kommer vi sluta med att vi har lilla Ketill (om det var så hans namn stavades) grimma i våran hand och hans fina steg springandes med Eldir i hagen.
Eldir: Är min nyvarande häst. En uuuunderbaaar liten fux, med tävlingssteg och mycket motor. Han gör aldrig en fluga förnära och är matte kär (självklaaaart!).
Måste bara få berätta om första gången vi såg lilla Eldir.
Han var inriden i tre månader (typ), sent kastrerad, men vääärldens gosse gris när man väl står på marken. Springer fram till oss när vi ropar i hagen och är alltid peppad till att gå ut och springa. Första gången jag och mamma kom till det stora stallet stod Eldir i en hage, han kom så snällt när vi hämtade honom. Han ställdes upp i stallgången av ägaren och gjordes i ordning för ridning. Inga problem syntes då. När ägaren sätter sig upp värkar han lite spänd, men hon börjar rida, han var väl som vilken nyinriden häst som hälst, lite halvdålig balans och ett nyinridet charmande steg. Hon kom skritande till oss i volten, - Det var mammas tur att rida. Hon satte sig upp och Eldir tog bak öronen, han såg stressad ut och spände sig. Ingen bra början. Efter mycket bockande och (försök) till stegrande så hoppade mamma av och kollade på mig med bekymmrad blick. Tillslut säger hon till sin dotter, som står där med sin ridhjälm i högsta hugg, "Emelie, ska du verkligen försöka rida honom?". Utan att äns tänka sig för (och jag som alltid lyssnar på mamma, speciellt när hon har tvivel och lite rädsla i rösten) och precis när hon säger det får jag den där känslan av att "nej mamma, det vill jag inte" säger istället skriker mina stämband "JA!", lika chockad var vi båda och hon frågade mig åter, "är du säker?". Vad skulle jag säga nu???? Jag vill inte rida en galen häst!! Men jag kan ju inte vika mig an nu när jag skrikit JA så att alla åskådare hörde det klart och tydligt. Jag tog av mot hästen. Klappade honom längst halsen och tog ett riält tag om manen och slängde mig upp. - Vi blev till ett.. Det var bara jag och han där, vi har känt varandra i flera århundranden! - Det var dom tankarna och känslorna som dök upp och vi gleed över ridbanan utan några som hälst problem, det var perfekt! När jag äntligen kom tillbaka och ställde mig framför alla människor (som stod och kollade på) stod dom allihopa med hakan i backen, ägaren var så chockad att hon bara stod och skrattade. Men mamma var nog hur galet chockad som hälst, hur kunde hennes lilla dotter rida en galen (enligt henne) häst men inte hon?
Vi klickade verkligen, men tänk om jag hade sagt nej? och vägrat rida honom? usch.. HÄMSKA TANKE! Och mamma, varje gång hon träffar en ny människa så drar hon samma historia för alla, haha! Idag kan mamma rida Eldir utan problem, och han har blivit en riktigt fin och balanserad häst, till skillnad mot det lilla nerv vrak som vi köpte för några år sedan.
Men nu tyvärr har jag tappat intresset för att rida honom. Jag älskar honom, det är ju min första egna häst, men det känns som om jag har lärt honom allt jag kan, och därför kan jag inte prestera mer. Jag kan inte lära honom mer, utan då måste vi gå kurser, vilket inte kommer hända om jag känner min mamma rätt! Tråkigt men sant.
I nästa inlägg ska det ägnas åt att berätta om min lilla lösning ;)
syndade lite i morse då jag tog två pannkakor till frukost med hallonsylt och grädde. dock är det inte allt för farligt, det är bara mjölet i pannkakan och sockeret i sylten som är ajjabajja. Ska till gymmet ikväll också, tänkte börja laga mat här ho...
Nu är jag less, less på att vara fet, less på att inte ha någon ork, och less för att jag inte kan se mig i spegeln lägre och lycka att "shit nu ser jag bra ut" ifall jag fixat mig. Har kännt så en gång i tiden, för många år sedan. Nu känns det inte ...
jag håller på att tappa greppet om livet.. ibland känner jag bara för att släppa allt och ge upp,jag orkar inte kämpa för något som aldrig ger mig en paous. jag har haft flera bästavänner det senaste året som nu knappt finns i mitt liv.. senaste har ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 | 5 | 6 |
7 |
8 | 9 |
|||
10 |
11 |
12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 | 18 |
19 | 20 | 21 |
22 | 23 | |||
24 |
25 | 26 | 27 |
28 |
29 | 30 | |||
31 |
|||||||||
|