Nu vet jag nog allt som går att veta om tikens dräktighet, allt från att sperman lämnar hanens kropp till att sista valpen kommer ut och lite till. Iallafall tillräkligt mycket för att bli nojjig.. Det är en jättejobbig känsla. Jag känner både sorg, beslutsångest, lycka, exalterad, ledsen och en massa andra jävla känslor på än och samma gång. Det är grymt jobbigt just nu och jag kommer inte kunna få klartecken förän om minde än två veckor..

Nu är det så att sista dagen hon blev parad vad den 17 mars, det betyder att man räknar från den dagen. Så exakt idag så har det gått 15 dagar, det betyder att hon är inne på sin första dag på sin tredje dräktighetsvecka och i den veckan ska vissa tikar ha morgon -illamående, dels beror detta på de  hormonella förändringarna som sker, samt att livmodern också börjar vidgas.  Hon ska börja äta sämre, hon kan också bli trött, och vila oftare än vanligt. Vilket jag inte har märkt ännu iallafall, och dehär med att hon kan få ätstörningar/svårigheter kommer jag nog inte märka alls, eftersom vi inte har några speciella tider då hon (hundarna) får mat, men jag funderar på om jag ska börja med det nu så att man kan se lite hur det går, det är spännande :)

I fjärde veckan kan man kolla ultraljud vilket jag förmodligen kommer att göra ifall jag fortfarande tvivlar en aning på att hon är dräktig.

I fämte veckan ska magen börja växa då valparna blir större och även ska matvägran och illamåendena komma tillbaka.

i sjunde veckan ska rörelsana i magen komma igång och jag bara läääängtar tills jag får ligga med en hand på hennes lilla bebismage och känna dom små ivriga små liven där inne, det kommer nog vara ett utav dom största ögonblicken i mitt liv!

                                 Qiera som bebis :)