Har ni någonsin hört humorhimmlens radio-grejjen "mammas nya kille" ? Jag skulle fan vilja döpa en hel kategori till just det. Fast skillnaden mellan den och radio är att den dock inte kommer vara speciellt rolig..

Skit, jag tycker värkligen inte om idioten. Vill bara bort just ju, bo någon annan stans... Nej usch, nu ska jag börja städa igen..

Ett leende kan dölja det mesta.. 

shit, jag är i stooort behov av en pojkvän. Börjar på tippen bli desperat. INTE BRA! Grejen är att jag har ett stort urval av killar, men jag hittar alltid massa jävla fel på dom. Ska man bara se bort från dom felen eller ska man skrota killen? Jag vill alltid ha det omöjliga!

Jag kollar runt överallt och det ända jag ser är par! Är jag verkligen så ful? Eller så elak för att få min drömprins? you tell me..

Japp..Går in på min andra vecka på min LCHF diet. (low caleri, high fat) Allså, inge vitt (potatis, bröd, pasta osv.) Men tyvärr så fuskade jag i helgen med lite chips, but im back on the track igen nu :)

Idag blev det sallad, när rästen av familjen åt korv och hemmagjord potatismos.

Salladen bestod av:

Sallad, gurka, minitomater, avocado, tonfisk & sötpaprika. Även massa vitlökssås (vilket jag får äta) Synd och klaga. Det är faktiskt riktigt gott! (se bild)

Även kört 60 minuter på gymmet idag. Spydde för att jag pressade mig förhårt. hmm.. Jag har däremot för mig att det är bra? Har hört det på Biggest loser någon gång ! Haha!

Du skriker på mig när jag inte gör saker, och du är nära att slå mig när jag väl göör saker. Du vill bara ha mer och mer av mig, och jag räcker inte till. Först begär du ingenting, och sen när jag väl börjar hjälpa till vill du bara ha mer.. Jag fattar inte? Det ända jag får nu förtiden är hat. jag känner mig fylld av det.. Jag fattar inte, så snälla kan du snälla berätta varför jag är värd det nu när jag börjat hjälpa till som mest hemma? Jag är så arg, så jävla piss besviken och tom just nu,och första tankarna på dig får mig att brista ut i gråt på än gång. Vill du att det ska vara så? Sen är jag trött på samma ursäkt efter varje bråk vi har, "Du vet att jag älskar dej över allt annat, men hatar ditt beteende", jag undrar vems beteende man egentligen ska hata? Men det är så synd om dig, för du har haft mens i en hel månad, och har en pojkvän som gör allt för dig, och har en dotter som har blivit helt fuckt upp i skallen. But im sorry to break the news for you, men den ända som har förändrats av oss två är du! och ändå är det jag som är det stående problemet.

En skol dag är precis lika jobbig som din jobbdag är, plus att min dag är längre. Du tjänar pengar, visst, men det hade jag också förmodligen gjort ifall jag inte gått i skolan. pluss att jag har djur att ta hand om när jag kommer hem efter skolan. Men visst fanns det jobb i kvällsjobb i Hallstavik så skulle jag inte tveka på att ta det, men i dagens läge så finns det inte det. Du har en rätt att försörja mig nomatter what tills jag fyller arton enligt lag, efter det så kan du slänga ut mig på gatan, och jag har även en rätt på att bo hemma tills jag slutat plugga.

Jag hatar dehär, för det spelar ingen roll längre hur många gånger vi gör upp att det ska bli förändring efter vi bråkat, för en vecka senare så står vi kvar på samma ställe och trampar iallafall!

Och btw, kom inte och pussa på mig och fjäska idag, jag mockade för min häst skull, jag gav dom hö för hans skull, jag gav dom vatten för hans skull, jag skottade gången för familjens skull, jag städade köket för allas skull.. Jag gjorde ingenting för din skull.

Jag sitter bara och väntar dag efter dag på att min mamma ska komma och sätta sig brövid mig vid datan och kolla på lite föl och överväga och diskutera saken med mig och kanske ringa runt till ägarna. Men nej, hon sitter och tjockar ner sig i soffan brövid sin sambo.

Jag är så jävla sliten, jag har gått runt och gråtit hela dagen i skolan idag, försökt dölja det så gått det gick, vet inte om jag lyckades eller inte.. Livet känns kast just nu, och det känns inte mycket bättre när jag kollar runt på annonser på små fölisar när jag vet att det finns en möjlighet att mamma kommer "straffa" mig med att det inte kommer att hända. Känns som om hon inte bryr sig längre, vet inte vad jag har gjort eller varför jag förtjänar hennes beteende, kan någon berätta? Om man kan sluta älska sitt barn så tror jag att hon är pågränsen nära, vad har jag gjort för att förtjäna bara hat och skrik och gnäll från min mamma? Det är något jag inte äns skulle änska min egna fiende. När en mamma börjar skrika på än när man inte gör något (ok, antar jag?) men när hon börjar skrika på mig (nära till att smälla till mig) när jag gör något, då börjar det gå förlångt. Vad hände? Du kommer lyckas göra mig psykiskt störd, för jag känner mig förbannat nära.  

 Bara igenom att sitta och skriva detta känner jag hur jag kämpar med att hålla tillbaka dom brännande tårarna. Jag fattar inte .. Jag orkar inte äns försöka fatta längre.

Blää på dehär..

Tänkte berätta lite för er om islandshästar eftersom det har varit mycket sånt i bloggen på sistånde.

Till er som inte visste.

Om man vill kastrera en hingst finns det två olika sätt att göra detta på, liggande eller ståendes. Ståendes är då billigast men det finns en risk på att tarmarna ska åka ut (vilket är typ en på miljonen, men det har hänt) då det är runt 1.500 - 3.000 kr. I vissa fall har folk betalat 4.000 vilket är överpris (det är dock 3.000 också) Vanligaste priset på ett stående snitt är ca 2.500 kr (finns även dom som har betalat under 1.000 lappen) . Det liggande snittet är ca 1.000 - 2.000 dyrare. Är det värt det? Det väljer bara du.

Därför är hingst föl mycket billigare än ston, men om du hittar ett hingst föl för 15.000 så hittar du ett sto för ca 20.000 så blir det ungefär samma kostnat i slutänden ifall du har övervägt att kastrera.

Ett föl kan skiljas från sin mamma vid 8 månader och uppåt. (vilket kanske är väldigt ungt) Vissa säljare vill vänta till 10 månader vilket jag tycker låter mer rimligt.

Det var lite, nästa inlägg kommer jag skriva lite om mig för omväxlings skull.

Jag tror som sagt att jag har hittat lösningen, och det är det där med att jag inte tycker att det är lika kul längre när jag redan har lärt Eldir allt jag kan.

Så nu kommer min lösning, ett föl? Hur kul hade inte det varit då? Jag menar, det var ju praktiskt taget jag som red in Eldir och lärde honom alla olika gångarter och steg. Det skulle vara riktigt kul, det blir en utmaning och ni som känner mig så slutar jag inte förän det är perfekt i mina ögon!

Har hittat en liten sötnos på Island. Jag vet, det är inte det smartaste osv. Men kanske? Aight? Han är en silversvartsshäck med stjärnbläs och hans högra öga är isblått!!!! Lööövliiiiiiie!

Måste bara slänga in en bild på sötnosen innan jag fortsätter!

(på bilden är han kanske ett halv år-1år.)

Ska jag kanske slänga med lite fakta om vad kostnaderna skulle gå på om man skulle inportera en häst från island? Okey, Till och börja med så kostar ju hästen, men absolut inte lika mycket som i sveige, om bara fölet kostar 30.000 i sverige är kostnaden för bara ett föl på Island 10.000. Bra, du kan hitta världens finaste häst för pluttiplutti summan, men det är inte slut där dock, först innan dom åker över till sverige så vill vi nya ägare att dom ska vara friska osv, så vi måste göra en vet.undersökning på 2.000 kr. Nu är vi uppe i 12.000 Nu har vi kommit till den jobbiga delen. (och denhär vet jag inte helt säkert på vad det är för föl) Men för en fullvuxen häst så är flygresoinkostnaden imellan 20.000 - 22.000 kr. Kan dock vara mindre för ett föl, men vi räknar med 20.000, så då är vi uppe i 32 tusen, när fölet har kommit till sverige så har vi ägare 30 dagar på oss att byta information i passet, och det går på 400-500 kr. Då är vi uppe i 32.500 kr. Det kan ju bli massa skit på sidan om som tex. grimmor, täcke, matskål och nya borstar kanske. så lägg på minst 1-2.000 till. Men täcket behöver man inte köpa förän till sommaren, för det är då dom måste gå med täcke för att vänja sig vid dom nya krypen och så. Vilket kan leda till exem (50%) av fallen. Är det värt det? En del tycker det och en del inte. You decide!

Ser ni? Det dääär är min drömhäst!

Jag tror att dethär är just det som behövs för att jag ska få upp intresse igen, och nej, säg inte att jag inte kommer klara av det och så vidare, för hur tror du att alla stora islandshäst ägarna/uppfödarna/tävlarna har gjort då? Bara varit född med den här "såhär ska du träna ditt föl"-listan i huvudet eller? Nej, dom satt en gång där jag sitter nu, där dom har tröttnat lite på dom hästarna som redan kan allt, till att "tänk var magiskt att få träna och uppfostra mig egen!", För när man sitter här och tänker på hur det skulle vara och ha sin lilla bebis så tänker man "Jag kommer vara bäst, jag kommer ha bäst inlärningmetod och mitt föl kommer bli den bästa!" och med det citatet så lämnar jag det till er!

Skit, jag har blivit besatt.. IGEN!

Vi har varit och kollat på yttligare tre hästar idag, sökandes efter våran nya framtida familjemedlem. Vi träffade en lovande liten 5åring, som var lite blyg men hade ett lovande steg. Underbar att rida och bra och lungt temprament. Jag tror min mamma är kääär!  Imorgon blir det 4:ra hästar till som ska provridas, men känner jag min mamma rätt så kommer vi sluta med att vi har lilla Ketill (om det var så hans namn stavades) grimma i våran hand och hans fina steg springandes med Eldir i hagen.

Eldir: Är min nyvarande häst. En uuuunderbaaar liten fux, med tävlingssteg och mycket motor. Han gör aldrig en fluga förnära och är matte kär (självklaaaart!).

Måste bara få berätta om första gången vi såg lilla Eldir.

Han var inriden i tre månader (typ), sent kastrerad, men vääärldens gosse gris när man väl står på marken. Springer fram till oss när vi ropar i hagen och är alltid peppad till att gå ut och springa. Första gången jag och mamma kom till det stora stallet stod Eldir i en hage, han kom så snällt när vi hämtade honom. Han ställdes upp i stallgången av ägaren och gjordes i ordning för ridning. Inga problem syntes då. När ägaren sätter sig upp värkar han lite spänd, men hon börjar rida, han var väl som vilken nyinriden häst som hälst, lite halvdålig balans och ett nyinridet charmande steg. Hon kom skritande till oss i volten, - Det var mammas tur att rida. Hon satte sig upp och Eldir tog bak öronen, han såg stressad ut och spände sig. Ingen bra början. Efter mycket bockande och (försök) till stegrande så hoppade mamma av och kollade på mig med bekymmrad blick. Tillslut säger hon till sin dotter, som står där med sin ridhjälm i högsta hugg, "Emelie, ska du verkligen försöka rida honom?". Utan att äns tänka sig för (och jag som alltid lyssnar på mamma, speciellt när hon har tvivel och lite rädsla i rösten) och precis när hon säger det får jag den där känslan av att "nej mamma, det vill jag inte" säger istället skriker mina stämband "JA!", lika chockad var vi båda och hon frågade mig åter, "är du säker?". Vad skulle jag säga nu???? Jag vill inte rida en galen häst!! Men jag kan ju inte vika mig an nu när jag skrikit JA så att alla åskådare hörde det klart och tydligt. Jag tog av mot hästen. Klappade honom längst halsen och tog ett riält tag om manen och slängde mig upp.     - Vi blev till ett.. Det var bara jag och han där, vi har känt varandra i flera århundranden! - Det var dom tankarna och känslorna som dök upp och vi gleed över ridbanan utan några som hälst problem, det var perfekt! När jag äntligen kom tillbaka och ställde mig framför alla människor (som stod och kollade på) stod dom allihopa med hakan i backen, ägaren var så chockad att hon bara stod och skrattade. Men mamma var nog hur galet chockad som hälst, hur kunde hennes lilla dotter rida en galen (enligt henne) häst men inte hon?

Vi klickade verkligen, men tänk om jag hade sagt nej? och vägrat rida honom? usch.. HÄMSKA TANKE! Och mamma, varje gång hon träffar en ny människa så drar hon samma historia för alla, haha! Idag kan mamma rida Eldir utan problem, och han har blivit en riktigt fin och balanserad häst, till skillnad mot det lilla nerv vrak som vi köpte för några år sedan.

Men nu tyvärr har jag tappat intresset för att rida honom. Jag älskar honom, det är ju min första egna häst, men det känns som om jag har lärt honom allt jag kan, och därför kan jag inte prestera mer. Jag kan inte lära honom mer, utan då måste vi gå kurser, vilket inte kommer hända om jag känner min mamma rätt! Tråkigt men sant.

I nästa inlägg ska det ägnas åt att berätta om min lilla lösning ;)