Direktlänk till inlägg 6 juni 2012
Jag är faktiskt riktigt besviken...
jag är riktigt besviken för att en av dem viktigaste personen i mitt liv inte kommer på min student.. rätta mig om jag har fel men är inte studenten en av dem viktigaste dagarna i en människas liv? jag tycker det iallafall.. och jag tycker att iallafall båda äns föräldrar ska vara där och iallafall gratta och heja på till utspringet.. men nej... jag har en pappa som tycker det är viktigare att jobba.. även om han är chef och förmodligen kan ta ledigt lite hur han vill... jag tror helt ärligt att det det bara är en dålig ursäkt.. mina tankar är - om han inte äns kan komma på min student när tänker han komma? på mitt bröllop?.. på mina/mitt barns födelse och dop?.. jag är less på att bli sviken... varför är ska jag äns förvänta mig något alls.. "jag skickar en present" säger han.. vet inte äns om jag vill ha den.. det finns inte riktigt någon känsla eller gladhet i att få något som inte har blivit firat.. jag vill ha honom där mer än någon j'vla present...
Är så grymt besviken...
syndade lite i morse då jag tog två pannkakor till frukost med hallonsylt och grädde. dock är det inte allt för farligt, det är bara mjölet i pannkakan och sockeret i sylten som är ajjabajja. Ska till gymmet ikväll också, tänkte börja laga mat här ho...
Nu är jag less, less på att vara fet, less på att inte ha någon ork, och less för att jag inte kan se mig i spegeln lägre och lycka att "shit nu ser jag bra ut" ifall jag fixat mig. Har kännt så en gång i tiden, för många år sedan. Nu känns det inte ...
jag håller på att tappa greppet om livet.. ibland känner jag bara för att släppa allt och ge upp,jag orkar inte kämpa för något som aldrig ger mig en paous. jag har haft flera bästavänner det senaste året som nu knappt finns i mitt liv.. senaste har ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 | 12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 | 20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 | ||||
|